Livet kan vända snabbt.... Mördarbakterien har härjat!

Livet kan vända snabbt...😢

Jag åkte in på Östra Sjukhuset med en infektion i armen och en sänka pendlande mellan 200-300 i nov. För varje dag som gick blev armen bara större å större, alltmer infekterad och infektionen spred sig lavinartat. Ingen antibiotika bet! Fullproppad med morfin var smärtan ändå olidlig.

I måndags för tio dagar sedan blev det därför en akut ambulans transport och förflyttning till en ortopedavdelning på Mölndals Sjukhus. Risken var at...t infektionen gått in i ben och leder.
På kort tid växte armen med tolv cm i omkrets och läkare från olika kompetensområden kom för att göra utlåtanden. De såg livrädda ut!
Migrän och spyattacker avlöste varandra. Värst ändå var att se brorsans tårar rinna ner under händerna som han höll för ansiktet.
Då började jag inse vad alla tänkte. Tänk om det var en resistent bakterie? Bakterien är oavsett extremt elakartad å aggressiv. Den hade redan lamslagit hela högerarmen, som var dubbelt så stor som vänsterarmen.
Nu började infektionen och den galopperande bakteriesvärmen krypa över axeln och mot lungorna, vilket medförde problem med andning och syrgas sattes in.
Jag förstod att det var brådskande, att läkarna var frustrerade över att inte kunna finna orsaken till infektionen och kunna sätta in rätt antibiotika. Ordet amputation skallar i huvudet och förstärker migränen. Och jag förstod att fortsatt spridning var livshotande.
AKUT OPERATION - samma dag jag kom till Mölndal.

Jag vaknade upp! Jag hade armen kvar🙏 de hade tömt armen på massa "skit" och hade skickat prover för att se vad det var. Det skulle dröja några dagar innan svaret kom. Armen började växa OCH oron steg...igen!

Innan förra helgen fick jag reda på att bakterien var den s.k mördarbakterien (gruppA-streptokocker) som är extremt aggressiv och enligt 1177.se(se bild) också livshotande.
Rätt antibiotika bet på mig direkt. Jag har armen kvar🙏 å jag är sååå tacksam till läkare, sjuksystrar och till livet!🙏

Jag har varit så neddrogad periodvis men har följt alla i min omgivnings oro och stöttning. Jag har inte orkat svara, smsa eller tagit emot så mkt besök MEN det går inte med ord att beskriva hur glad å tacksam jag är för all den omtanke å kärlek alla givit. Vad skulle jag gjort utan er min underbara familj, vänner å kollegor? Och såklart till all fantastisk personal på sjukhusen. Er allas kärlek har varit och är ovärderlig!❤️❤️

 

 
 
 Therese Albrechtsons foto.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0